52 namngivna games med enkel förklaring av upplägget, hämtade från UCB, Keith Johnstone, Whose Line Is It Anyway och impro-traditionen. Lägg det du vill spela direkt i spelschemat.
Publiken skriver scenförslag på lappar som läggs i en hatt. Värden läser en lapp, spelarna gör en blixtsnabb scen på temat och värden klipper med en signal efter några sekunder.
Tips: Gå in med första idén – korthet är hela poängen.
Två spelare spelar en scen där varje replik måste vara en fråga. Den som svarar, tvekar eller upprepar sig ersätts av nästa i kön.
Tips: Låt frågorna bära relationen framåt, inte bara vara ordlekar.
En intervjuare frågar ut en 'expert' på ett publikvalt ämne, men experten spelas av flera spelare som säger ett ord var i tur och ordning.
Lagen får ett abstrakt föremål var och turas om att visa vad det kan vara i korta, tydliga bilder med replik.
Två spelare spelar en actionfylld scen medan två andra (eller publikmedlemmar) gör alla ljudeffekter med munnen. Spelarna måste rätta sig efter ljuden de får.
Två spelare rör kroppen och munnen i en scen medan två andra står vid sidan och gör alla repliker. Kropparna följer rösterna och tvärtom.
Spelare ett löser en publikvald katastrof och kallar in nästa hjälte med ett absurt namn. Den som kallas in måste omedelbart spela den egenskapen, och kedjan fortsätter.
Tips: Namnge hjältar efter små mänskliga misslyckanden – roligare än supermakter.
Ett nyhetssändningsformat där varje medverkande fått en hemlig, egenartad karaktär eller kvirk som de spelar rakt igenom sändningen.
En värd håller fest och vet inte att de tre gästerna har hemliga egenheter från publiken. Värden gissar egenheterna medan festen pågår.
Till ett enkelt countrykomp sjunger spelarna en vers var om ett publikvalt ämne och alla möts i samma refräng.
En spelare sjunger en improviserad låt till en publikmedlem eller ett publikvalt objekt, i en genre som publiken valt.
En dejtingshow där de tre uppvaktarna har hemliga karaktärsdrag. Programledaren ställer frågor och ska till slut gissa vem som var vad.
En enda scen på en plats i realtid, utan hopp i tid eller rum. Spelare går in och ut som naturliga besökare och gamet växer ur miljön och relationerna.
Tips: Etablera platsen tydligt fysiskt innan ni börjar heighta.
Öppning som ger tema, sedan tre slag av tre scener med två gruppgames emellan, och en avslutning där världarna vävs samman.
En gäst berättar en sann monolog. Ensemblen spelar scener inspirerade av monologen, och gästen berättar en ny historia mellan varje svit.
En lång första scen bryts ner: varje efterföljande scen plockar en detalj, en idé eller ett minne ur den och tar det åt sitt eget håll.
Spela en vanlig scen, stoppa när något ovanligt sagts och namnge det. Starta om scenen med det ovanliga som mönster och höj det i tre steg.
Tips: Fråga alltid: 'om det här är sant, vad mer är sant?'
En spelare gör ett ovanligt påstående. Turas sedan om att fylla på med logiska följder av just det påståendet, utan att lägga till nya idéer.
Spela helt vardagliga scener utan skämt i två minuter: vem är vi för varandra, var är vi, vad gör vi. Först när grunden är trovärdig får ett game införas.
Bygg en gemensam berättelse där varje replik börjar med att bekräfta det förra och lägga till något nytt konkret.
Publiken eller coachen ropar 'där!' i det ögonblick något avvikande dyker upp i scenen. Spelarna backar och bygger scenen kring just det.
En spelare bär gamet, övriga tränar på att bara stötta: bekräfta världen, ge information och låta huvudidén blomma utan att tävla om fokus.
Träna på att kliva in i andras scener med en tydlig funktion och att göra rena sveparedigeringar när scenen nått sin topp.
Spelare får hemliga statussiffror ett till tio och spelar en vardaglig scen. Publiken gissar vem som ligger högst och lägst efteråt.
Tips: Status syns i blick, tempo och hur mycket plats kroppen tar.
Scenen spelas på påhittat språk. Allt måste förstås genom röst, kropp och känsla; en översättare kan läggas till för extra komik.
En berättare beskriver vad spelarna gör och de måste utföra exakt det, medan de själva säger dialogen.
En spelare gör en märklig kroppsrörelse utan avsikt. Motspelaren namnger vad det var, och scenen accepterar den tolkningen som sanning.
Två spelare ska på en minut spela en scen som slutar med att minst en dör så teatralt och logiskt som möjligt.
En fånge ska övertala sina väktare att inte skicka in Boris. Scenen lever på hög status, hot och desperata förhandlingar.
Gruppen berättar en historia ett ord eller en mening i taget. Om någon tvekar, upprepar sig eller bryter logiken ropar gruppen 'Die!' och nästa tar över.
Tips: Fira misstagen högt – poängen är att avdramatisera att bli utslagen.
Spelaren frågar publiken vad som händer härnäst och måste sedan göra exakt det, hur obekvämt eller stort det än är.
En spelare räcker över en mimad present. Mottagaren öppnar den och namnger vad det var med glädje – gåvan bestäms alltså av mottagaren.
En scen pågår tills någon ropar 'freeze', tar en frusen spelares exakta position och startar en helt ny scen ur den kroppsställningen.
Replikerna måste börja på bokstäverna i tur och ordning från en publikvald startbokstav och fortsätta genom alfabetet.
Tre spelare står tätt ihop och talar som en enda person, ett ord var, medan de intervjuas eller sjunger tillsammans.
Spela en kort scen, och spela sedan om samma scen i genrer publiken ropar ut: skräck, western, opera, dokumentär.
När värden ringer en klocka måste den senaste repliken bytas ut mot något nytt, gång på gång, tills scenen tar en ny riktning.
Varje replik måste börja med samma ord som motspelarens replik slutade på.
En spelare får en absurd kategori och ska rabbla fem exempel medan gruppen räknar och applåderar högt vid varje svar.
Skicka energi runt cirkeln med orden zip, zap, zop, tydlig blick och pekande hand. Fel ord eller tveka ger jubel, inte skäll.
Någon föreslår en aktivitet, alla svarar 'ja, låt oss!' och gör den fysiskt tillsammans tills nästa förslag kommer.
Fyra spelare sitter i en bil. Varje ny liftare tar med sig en stark egenhet eller känsla som alla i bilen omedelbart smittas av, och den längst fram lämnar bilen.
En dirigent pekar på spelare som då spelar samma scen i en tilldelad känsla, med full styrka så länge de pekas på.
En författare berättar sin roman högt medan resten spelar upp scenerna. Författaren kan spola tillbaka och skriva om det som just hände.
En dirigent pekar och den utpekade fortsätter berättelsen mitt i meningen. Byten sker snabbt och slumpmässigt.
Spelarna sjunger en rimmad sång om ett publikvalt ämne, en rad var, med gemensam 'ding-diddly-i-di-o'-refräng mellan verserna.
Tre spelare i en scen: hela tiden måste en sitta, en stå och en ligga. När någon ändrar position måste de andra byta direkt.
Varje spelare får ett hemligt ord från publiken. Hörs ordet måste spelaren gå in på scenen eller lämna den, och scenen måste ändå hålla ihop.
En person söker råd om ett publikvalt problem och får svar från tre rådgivare: ett bra, ett dåligt och ett katastrofalt.
Gruppen berättar en saga med ett ord per person i cirkeln, med mål att få en tydlig början, mitt och slut.
Spelarna spelar en scen men avbryter sig varje gång de behöver ett nytt ord, som en publikmedlem vid sidan av scenen fyller i. Ordet måste användas som om det var planerat.
En berättare visar semesterbilder som resten av gruppen fryser fram som tablåer. Berättaren förklarar vad som pågår i varje bild.